När började du med dans?
– Jag gick på balett när jag var typ 4-5 år, men slutade för jag tyckte det var sååå tråkigt att klassen var mest lek men ingen riktig dans! Sen började på riktigt genom en discoklass hemma i Sundsvall vid 6-års ålder och blev helt fast. Spenderade så mycket tid på dansskolan att mamma tvingade mig börja i en hiphopklass också för att det skulle bli mödan värt. Och detta tyckte jag var ännu ännu roligare. The rest is history!

Vad är det du älskar med dans?
– Jag drivs alltid främst av att överraska och imponera på mig själv över vad jag klarar av. Och dansen är så mycket mer än bara dansen i sig – i den hittar jag också min kärlek för musik, konstnärligt uttryck, att stå på scenen i häftiga kläder och alla mina närmsta vänner. Det är livet helt enkelt!

Hur mycket av ditt liv består av dans?
– Verkligen det mesta! Utan den hade jag haft en rejäl identitetskris.

Vad gör du när du inte är på dansskolan?
– Jag gillar att måla och läsa mycket, hänga med kompisar och resa så mycket jag bara kan! Men helt ärligt sitter jag oftast hemma i soffan och letar ny musik eller koreograferar – med Modern Family på tv:n i bakgrunden. Sen åker jag förstås mycket på tävlingarna som coach/lagledare och ibland som domare.

Vad är det roligaste med att lära andra att dansa?
– Det är en helt obeskrivlig känsla att se elever utstråla dansglädje och följa deras utveckling över åren. Man blir lika stolt över dem som om de vore ens egna barn.

Berätta om ett dansminne du aldrig glömmer!
– Jag har alltid dansat alla möjliga stilar på samma gång, och just tävlingen MEGA DANCE WKND 2018 var såklart en situation då detta satte mig på prov! Ena dagen tävlade jag caribbean, slow och electric boogie (popping) på samma dag. Men såklart blev det något knas med tidsschemat så helt plötsligt skulle jag dansa alla tre stilar under samma stund – i olika salar! Det slutade med att jag sprang emellan – ena stunden i min röda ballroom kjol, sedan till cargopants och baggy tshirt, allt medan jag hade en hög discostrut på huvudet. De väntade in mig i varje sal för vardera minut jag skulle dansa och publiken fnissade och applåderade varje gång jag sprang in eller ut en sal. Speakern sa något i stil med “ja nu ska hon springa igen” så fort jag blev klar med en rond. Blev efter detta känd som tjejen som sprang mellan ronderna, och jag får höra det än idag! Men det var så värt det! Ett till minne jag bara måste nämna är också när hiphopgruppen jag tränat, bestående av endast danspappor, året därpå blev svenska mästare i vuxna 2!

Vad kan man förvänta sig på en lektion med dig?
– Mitt fokus på träningarna är alltid dansglädjen, och jag grillar mina elever hårt på expression och image. Sen gillar jag alltid att skoja till det lite med någon kreativ lek eller tävling för att höja stämningen!